Vorbemerkung: In ihrem Schwedischkursus hat sich die Autorin mit Seume befasst - und lenkt damit den Blick der Seume-Fans auf jenes Land, das Seume in "Mein Sommer 1805" in höchsten Tönen gelobt hat.(KWB)
Johann Gottfried Seume (1763-1810)
och hans resebeskrivningar FörfattarenJohann Gottfried Seume var en tysk upptäcktsresande och författare i början av 1800 talet.
Seume föddes 1763 i Poserna i närheten av Leibzig. Han var det första barnet av fem till den välmående bonden Andreas Seume och hans fru Regina Christina.
1771 förlorade familjen hela sin förmögenhet under en hungersnöd, fadern blev sjuk och dog fem år senare. Greven Wilhelm von Hohental betalade den begåvade fjortonåringens utbildning i Borna och Leibzig. Seume började med att studera teologi i Leibzig, typiskt för begåvade men fattiga unga män på den tiden. Emellertid tyckte han inte om ämnet och flydde från universitetet till Paris med bara 9 taler i fickan. På vägen dit blev han fångad av hessiska rekryteringssoldater (det var en vanlig praktik dåförtiden) och blev därefter såld till England för att kämpa i det nordamerikanska frihetskriget. Men det blev aldrig till, eftersom kriget nästan hade tagit slut när de anlände efter 23 veckors skeppsresa.
Tillbaka i Bremen deserterade Seume och blev den här gången fångad av preussaren. Till slut kunde han komma loss mot kaution.
1787 studerade han i Leibzig igen: juridik, filosofi, filologi och historia. Han blev greven Ingelströms lärare och översatte engelsk litteratur till tyska.
1793 blev han frivilligt rysk soldat som adjutant av sin elevs farbror Ingelström. Men efter fem år lämnade han armén igen. Han skrev olika politiska avhandlingar och arbetade som lektör i Grimma.
1801, när han var 38 år gammal, började han sin berömda fotvandring till Syrakus vilken han började i Leibzig och sedan fortsatte via Wien, Bologna, Rom, Neapel och Sicilien. Tillbaka vandrade han genom Schweiz och Frankrike.
Allt detta tog nio månader.
Resebeskrivningen ‚Spaziergang nach Syrakus’ gjorde succé och han blev ganska känd i Tyskland.
1805 bröt han upp till sin andra resa runt Östersjön. Den ledde honom genom Polen, Vitryssland, Finland och Sverige.
Emellertid färdades han denna gång mycket med hästskjutsen och gick inte längre så mycket till fots som i Italien. Boken ‘Mein Sommer 1805’ beskriver denna resa.
Tre år senare blev han sjuk och fick finansiella problem, 1810 dog han 47 år gammal.
Han blev inte glömd och efter hans död utkom flera upplagor av hans ‚ Spaziergang nach Syrakus’.
ResebeskrivningarSeume skrev också dikter, politiska och militäriska avhandlingar, sin autobiografi och till sist sina två resebeskrivningar. Hans framgångsrikaste bok blev resebeskrivningen om hans vandring till Sicilien.
Det hände oerhört mycket i Europa under Seumes livstid: flera krig, den Franska Revolutionen och Amerikas frigörelse från den engelska kolonialmakten.
När han beskrev sina intryck från resorna var han framför allt intresserad av sociala, ekonomiska och politiska förhållanden. På grund av sina upplevelser som soldat i Nordamerika och Tyskland engagerade han sig speciellt för frihetsrätten av individer och till och med hela nationer. Seume tyckte om upplysningsidéerna: att människan är kapabel att tänka själv; att inte okritiskt tro på det som kyrkan eller andra autoriteter hävdade.
Det är intressant att läsa om hans möten med det vanliga folket och hans förhandlingar i värdshusen. Folket reagerade på olika sätt på den främmande vandraren. Somliga blev misstänksamma på vems uppdrag han reste omkring på, medan andra var vänliga och hjälpsamma. Han beskriver ofta vilken mat han fick hos de fattiga och de rika och hur och var han sov .(Ibland under fri himmel, när han inte hittade någonting bättre).
Det fanns stora skillnader i befolkningens livsstil och läsaren får en mycket bra inblick i levnads-förhållandena dåförtiden. Ibland måste han skydda sig mot rån och mot att bli lurad som turist: Han transporterade till exempel sina mynt insydda i västen. Det var ibland nämligen ganska vilt och farligt på hans väg genom Italien. Men det var inte av en slump som han så detaljerat beskrev de hungriga barnen på en siciliansk bondgård och den opulenta måltiden i biskopspalatset där han blev inbjuden. Det var för att peka på orättvisorna inte bara i Italien utan även i det egna landet. Ofta är det säkert så att han också idealiserade livet på landet lite för att påpeka inför sina tyska medborgare hur en förnuftig livsstil kunde se ut. Under Upplysningen sökte man nämligen efter lösningar på hur ett bra samhälle kunde fungera i naturen och hos naturfolken.
Seumes stil är självironisk och lakonisk. Han pratar direkt till läsaren som om denna vore en medresande. Syrakusboken ger många historiska detaljer om hur befolkningen levde dåförtiden och hur det gick för sig att resa i början av 1800-talet. Det behövdes rekommendationsbrev och legitimationer för att komma in i en stad och för att bli inbjuden hos de viktiga personerna. Utan radio eller television var de förstås intresserade av hans nyheter. Boken är mycket spännande att läsa och jag kan absolut rekommendera den.
Boken om Seumes andra stora resa kring Östersjön är mindre känd men inte mindre intressant. Den
förmedlar emellertid inte så många resedetaljer, kanske eftersom han inte gick så mycket till fots under denna resa. Seume beskriver Sverige på ett mycket positivt och smickrande sätt , ibland som ett idealt samhälle. Han beskriver folket som fattigt men flitigt och disciplinerat. Han prisar de välvårdade landsvägarna, beundrar de rena bondgårdarna och uppskattar den vänliga befolkningen och de vackra flickorna. Visserligen gjorde han det inte minst för att presentera Sverige som kontrast, för att peka på missförhållanden i Ryssland.
Såvitt jag vet finns det ingen svensk översättning till hans böcker. Det vore säkert intressant för svenskarna eller svensk-intresserade att läsa denna resebeskrivning och att upptäcka hur Sverige blev sett av en tysk för mer än 200 år sedan.
Für Kontakte mit der Autorin hier ihre E-Mail-Adresse:
molinariga@live.de 
